våra gator.

Det håller mig vaken om nätterna och slår mig i magen om dagarna. Faktumet, samt otillräcklighetskänslorna. Det är skrämmande kort tid kvar nu. Det beslut jag läste om i tidningen för några månader sedan, är nu bara ett fåtal dagar kvar tills det förverkligas. Lagen ska få ses förbi för en dag. Hatet ska få vandra, iklädd vit skjorta, på mina gator. Våra gator.

Klarspråk. Rasismen ska få ta plats under 1 maj. Nazismen. Den ska få breda ut sig med hårda steg och knivvassa blickar. Vinden ska få fläkta det fientliga budskapets flaggor. Pengar ska få läggas på varje yttrat ord och varje hatisk tanke. Inget ska få hindra. Allt är planerat in i minsta detalj.

Jag vet att otillräcklighetskänslorna jag känner är obefogade. Varje hjärta och röst räknas. Vi måste kärleksrevoltera. Stå upp mot och i vägen för det som gör våra medmänniskor illa. Vi kommer få bevisa detta gång på gång, även om det redan är på tok för många gånger redan, att kärleken alltid KOMMER ATT VINNA. 

Och vet ni? Pengar kommer slösas på dem, absolut. Det är yttrandefriheten. Det är demokratin, för all del, även om vi är många som kan tycka till om det. Men! Vad de inte vet är att för varje steg de tar i hatets väg, skänker de pengar till medmänsklighetens och kunskapens väg. Det är "Inte rasist, men" som startat insamlingen och tagit detta briljanta initiativ. Bidra, vettja. 

Nu ska jag samla kraft. Jag hoppas vi ses i Falun på måndag, iklädda kärlek och respekt. 

                 

viktigt från min synvinkel | |
Upp