helg

En söndag firar jag fredag och en måndag shoppar jag och njuter som om det vore en lördag. Skev veckorytm, fortfarande. Helg när alla andra jobbar, men jag har ju också jobbat, så jag har inte så mycket emot det alls. Jag har saker för mig och ett humör som gör att denna plats ekar tomt. Men lust har jag! Och inspiration! Och bra dagar! Som idag! 
 
Det är vår nu. Svettas i bomberjacka. Jag är fortfarande bitter till just den omställningen, men börjar bli lite mer accepterande. En kan ju faktiskt vara ute länge och konversera med någon utan att förfrysa knän och fotsulor nu. Ännu längre snart. Och okej, kvällsolen är ganska trevlig. 
 
Vill be om en grej, nu när jag är på gott humör! Ni ser det där lilla hjärtat nedanför varje inlägg? Tryck gärna på det om ni gillar det ni ser!  Det var bara det, tack på förhand. :--)
 
den informella jag | | Kommentera |

nord mitt syd

Solens strålar och en småkylig bris smeker bommullslakanen genom den vidöppna balkongdörren. Stockholm, mars 2017. Tidiga vårdagar, vinterns lidande slut. På en vecka har jag varit i Umeå, Dalarna och här; och jag är kär i ännu en stad. Kär i möjligheterna. 
 
Jag vill inte hem. Är inte redo. Jag vill påbörja livet; komma framåt. Nu är inte rätt tillfälle att backa bakåt. Det handlar om några månader. Knappt ett halvt år. Jag klarar det. 
 
Nåväl. Jag har gjort en hel del denna vecka, till exempel införskaffat mig ett nytt objektiv till min kamera. Så, jag låter några bilder avrunda detta. Ta hand om er där ute. 
 
den informella jag | | Kommentera |

det funkar

Min panna vilar lätt mot magen på den mjukaste varelsen i huset. Min runda, fluffiga katt. Hon spinner tillfredsställt. Pussar mig på ögonlocket. Vi båda rycker till när vibrationerna i min mobiltelefon aviserar om något. Min höjda puls och hennes nervösa blick är nästan aldrig befogad. Ofta skräppost eller nyhetsrapporteringar, bara.

Jag viskar till henne att människor kan vara farliga. Vi båda måste vara aktsamma. Jag inbillar mig att hon nickar. Hon har säkert stött på några av de värsta där ute. Ja, hon har ju även smetat ut tårarna på mig efter några av de värsta, med sin ludna svans.

Jag inser att jag måste se ganska ensam ut. Ägnar exakt all min kärlek för kvällen till en katt. Men allt annat känns irrelevant. Kollar mobiltelefonen en sista gång. Pulsen ligger på sitt normala igen. Ingenting från någon har kommit upp på skärmen. Jag somnar.

Det funkar. När sms senare mitt i natten innehåller ord som lovar tillit. När helgens lediget får vara lite när jag vill. När en vän jag har kommer över för att låna mitt badkar och bada bubbelbad. När vi hamnar i badrummet i timmar, för att utbyta meningar om allt som rymmer i två upptagna hjärnor. När nätterna är korta och besluten är få att ta. Då funkar det.

den informella jag | | Kommentera |
Upp