Aldrig tidigare som nu – om mig och livet som precis börjat
Jag har levt i arton år. Inte så mycket att skryta om, säger några och jag antar att det inte är det heller. Men aldrig har jag känt och sett saker på samma sätt som nu. Aldrig har jag blivit bemött med lika mycket respekt och aldrig har jag hållit mitt huvud så högt som nu. Det är faktiskt sant, men mer om det sen.
Livet innehåller så otroligt mycket, ännu mer nu för tiden. Det har börjat slå mig nu. Att det går att göra grejer med livet. Det går att forma, vrida och bokstavera hur jag vill. Det kanske är därför jag just i detta nu sitter på ett café i den bästa staden jag vet. Ja, helt själv på spittriga ben har jag tagit mig hit- till vårt lands och mitt hjärtas huvudstad.
Jag är klumpfotigheten, tonårsklichén och klagomålen. Jag är jag och det har jag insett nu. Mer och mer blir jag jag. Livet har börjat nu och jag känner att ja, ni kan väl få följa med nu. Följ med mig när något inte faller mig i smaken. Följ med mig och hör mig när jag ställer mig på mina nariga fötter och är arg. Följ med mig när jag håller på att spricka av kärlek i bröstet.
Det handlar om mig, men det kommer också handla mycket om dig. Välkommen hit. För er ska jag skriva. Men mest för mig själv.