sommarfötter på en avlång ö

Smutsiga fötter, rödbrända nackar och en ständigt liggande dis av eldrök från matlagningar över öppen eld.Tältdukarna är fuktiga, håren havssaltstorra och skavsåren efter de olämpliga vandringsskorna är ett faktum.
Här är jag inte mörkrädd när jag går upp 01.30 på natten för att gå på toaletten, trots att det enda ljuset jag har till sällskap är halvmånen.
Här, bland alla sockerproppade magar och trallande sångröster, existerar ingen omvärld. Bara sådant som mataffärer eller smink känns nästintill exotiskt. 
Barnens hemlängtan tar över all annan överbliven kraft som annars hade lagts på egen oro. Att trösta dem blir så hundraprocentigt viktigt att en disk inte blir diskad eller timmar av sömn inte blir av. 
Att titta ut över dem när de springer skrattande ut i havets grunda vågor eller när de dansar Macarena framför lägerelden, det är min definition av sinnesro. 


texter om sånt som värmer | | Kommentera |

uppdatering från ett sommarjobbsfönster

Jag sitter i en kommunägd servicebostad. Här har jag suttit några timmar denna sommar. Kollat ut på regnet eller på solhimlen, värmt färdiglagad mat och målat i min målarbok jag fick i studentpresent. Det mesta går på rutin.
Det finns ett lugn i min kropp. Jag är en rofylld själ med många idéer, ett sällsynt tillstånd. Jag blir bättre och bättre på det här med att inte göra något alls; att inte ha några måsten.
Egentligen är tillvaron ganska märklig. Så annorlunda mot något tidigare upplevt. Allt går fort, snart är det vinter igen. (Härligt ändå, älskar vinter) 
Jag ska leka med ett enormt gäng ungar i en vecka nu, långt ned i Sverige, på läger. Jag återkommer sen. 
den informella jag | | Kommentera |

välspenderad ledighet

Som jag har längtat efter att helt vardagligt visa er vad jag gör, bara sådär som vanliga bloggare bloggar om. Beundrar dem; vill göra lika. Ibland iallafall. Får öva på det. 
~~
 
Jag har hela fyra dagar ledigt i sträck, vilket är det längsta hittills under min sommarjobbstid i år. Det visade sig att även mina föräldrar var lediga i helgen och vi bestämde oss därmed att åka så långt utanför civilisationen vi kunde; närmare bestämt till vår fäbod 400 meter ovanför Siljan. 
En timmes resa, sedan var vi framme. Gräset omkring den pyttelilla stugan hade växt sig lårhögt. Min bror började genast trimma och vi andra tog varsin lie, alternativt kratta. På ett ögonblick var det nedplöjt.
Vårt kvicka arbete lockade till sig några fikasugna själar som även dem var lediga- min faster och mina två kusiner. Mormor, som även hon kommit för att avnjuta en fika på den årligen öppna tomten, ville fotografera de glada godingar som kom gåendes. Jag förstod henne. Hon vill förövrigt fotografera allt i sin väg efter att ha införskaffat sig en smartphone, gullis.  
Hundgos erbjöds medan fikat gjordes i ordning.
Bra väder, umgänge en aldrig tröttnar på, sockermätta magar och frisk skogsluft. Mmm. 
Efter det lagade pappa urgod mat på gasolspis och solen gick sakta ned. Det blev kyligt, men de tre tappra bestämde sig för att gå till sjön och kvällsdoppa sig. Jag och D slog upp ett tält och ville sova. Frusna och proppmätta följde vi dock ändå med dem, mest för att maximera friluftslivet på en kväll. Kolla platsen! Läget! 
Sagt och gjort. Över rötter och träsk gick vi. Det positiva här var dock att antalet myggor var så många att det blev skönt att komma tillbaka till stugan senare där det var lugnare. Notera min matchande rosa outfit. Byxorna är mammas rosa gravid-hängselbyxor. Älskar lantliv helt utan klädstress.
Så medan vi sprutade fyra lager myggspray på hud och kläder badade dem i det kalla vattnet. Ganska drömmig plats ändå. Kolla bara väggen av trädtoppar, bästa utsikten. Väl tillbaka kröp vi in i tältet och sov helt utan att frysa = händer aldrig när jag tältar. 
Utsikten på morgonen var typisk en sådan som inte gör sig rättvis på bild...
Så detta var alltså vad vi vaknade upp till imorse. Helt okej. Ni som tältat på sommaren vet garanterat känslan av att vakna helt dövarm i ett kvavt, soluppvärmt, tält; när en sedan öppnar upp och svala vindar kommer in och klappar liv i en. Skönaste jag vet, nästan. 
bilder, den informella jag | | Kommentera |
Upp