lite vad jag gör och tänker på nu om dagarna

Det är höst utanför fönstret nu. Jag, som ganska många andra, har varit sjuk hela veckan. Näsan rinner fortfarande och lite hosta ligger emellanåt och retas i halsen. Små använda näsduksbollar ligger på ungefär alla ytor, papperskorgen är full sedan länge. Orka byta. Och det är den nivån av intressant jag ligger på just nu.
Nej, mellan host och snor ringer jag faktiskt viktiga telefonsamtal, plockar kastanjer, lagar mat som smakar likadant vad jag än gör, läser morgontidningen och klappar på överviktiga katter. Så det så. Jag får även plats med lite skrivande, men jag får ned så mycket mindre än vad jag tänker att jag ska få ned. Det där med prestationsångest, jag tänker att vi ska prata om det sen.
En annan sak som tar upp mina dagar: Det känns som att det står skrivet i min panna hur mycket jag drömmer om att flytta hemifrån. Som att det är det enda jag skriver om, pratar om och som att människor runtom mig nästan tröttnat på att höra det. Ändå tror jag inte jag pratat om det här på bloggen så specifikt? Jag vill det iallafall; hitta en egen lya. 
Har i smyg börjat planera basvaror jag alltid ska ha i skafferiet och vilka klädhängare jag ska använda mig av. Hur jag vill att känslan ska vara när en kommer på besök och hur mjuk badrumsmattan ska vara. Detta är ett fördärv. Jag vågar inte tro att det någonsin kommer sättas i verk, men det är klart att det kommer. Så småningom.
Min ojämna uppdatering håller i sig vad gäller bloggen. Har den varit ojämn i över fem år så tänker jag att det gör kanske inget om det fortsätter så. Den lilla skaran med trogna följare tittar ju in ändå, ni är så gulliga. 
Det var väl det. Snark kanske ni säger, men då får ni skylla er själva att ni läste ända hit. 
Godnatt!
den informella jag | | Kommentera |

åh, Uppsala

Åh, Vendela. 
Hon visade mig runt i Uppsala och på en dag hade jag blivit kär i ännu en stad. En väldigt fin dag med frukost, fika, middag, prat, teckenspråk, godis och Pelle Svanslös. Åh, Vendela. Allt med dig är glitter. 
Jag är så glad för henne att hon hamnat på den här platsen. Hon är den coolaste som finns. 
Ses snart igen.
bilder, den informella jag | | En kommentar |

Englandsinlägg nummer två

Okej, här kommer andra delen av Englandsinlägget. Vi är inne på andra och sista kvällen i London. Vi hade precis ätit goda hamburgare och jag gick ifrån min familj ett slag för att hämta upp denna
SOFIE!!! Hon bor i London och är au pair i en familj där. Så himla knasig grej att ses i en storstad i ett helt annat land, när vi tidigare bara träffats i klassrummen i lilla Falun. Väldigt fint dock. Hon visade mig runt och vi satte oss i en park med sorlet från torsdagsfestare i bakgrunden. Mina fötter var som två bultande kroppkakor efter den här dagen.
Morgonen efter började vår färd mot Yorkshire, där våra kompisar bor! Jag hittade plattform 9 3/4, förresten! Bilden ovan är den bästa jag fick. Yay. Var inte säker på om en fick fotografera där inne i butiken, sen var jag kanske också så exalterad att jag glömde. Köpte inget dock, var det dumt kanske? Nej, inte ångra. Fick se det iallafall och det var fint. Beundrar Rowling så mycket, hur hon lyckats bygga upp en värld som människor världen över drömt och drömmer om att vara en del av.
Fortfarande mobilbilder. Vet inte varför de blir så små och oproportionerliga jämtemot bloggen, tycker jag har försökt med allt..
Nu så. Här har vi kommit hem till, i mammas ord, "de engelska extraföräldrarna". Skål. 
Deras trädgård är helt amazing. Så mycket växter, detaljer, växthus och en damm. De själva är också amazing, såklart.
Huset är inte helt fel det heller. Vi fick ett varsitt (!) rum och jag kände mig som en prinsessa.
Iväg på ännu en finmiddag med ännu mer firande av mamma. Lydia kom dit!! Vi har inte setts på flera år nu och den här gången var första gången vi verkligen kunde prata med varandra och förstå allt. SÅ himla kul verkligen.
Hon drog ut mig efter middagen helt oförberett. Jag skulle tydligen få känna på Doncaster's uteliv. Sagt och gjort, in i en taxi och så mötte vi upp hennes vänner 20 minuter bort. De är galna. Och bra. Fin natt (som snabbt övergick i morgon..).
Jag sov cirka fem timmar, sedan var det upp och hoppa igen. Besök hos Lydias pappa, hundgos och (skojar inte ens) ÄNNU mer firande. Det låg party-poppers-skräp över exakt hela heltäckningsmattan den kvällen.
Söndagen efter kramades vi hejdå och lovade att det inte skulle gå år tills nästa gång. 
Hejdå för denna gång, knäppfina land. Ses snart igen!
bilder, den informella jag | | Kommentera |
Upp