en sorgens dag

Jag kommer hem. Ropar "hallå", som jag brukar göra. Får ett "hallå" tillbaka från nedervåningen, som jag brukar få. Jag hänger av mig jackan, tar av mig mina skor och klappar min katt som stryker sig längst mitt ben. Allt är som det brukar vara. 
 
Jag får sätta mig vid ett dukat bord. Äta god mat. Jag har alla hemma. Alla svarar när jag ringer. Allt är som det brukar vara, bortsett från våra sänkta blickar och den låga radiosändningen i bakgrunden. 
 
För det är inte som det brukar vara, för många i vårt land, ikväll. Inte heller för tusentals andra runt om i världen. Det finns aldrig ord nog. Än mindre idag, när det skett något så fruktansvärt, så nära. 
 
Varje dag vänds någons vardag uppochner. Varje dag kämpar någon för att överhuvudtaget få en vardag. Och jag ropar "hallå" ikväll och är aldrig så tacksam som sådana här kvällar att jag får ett "hallå" tillbaka. 
 
Ta hand om er där ute. Låt aldrig kärleken övervinnas av hat. Våra hjärtan blöder, men vi är fortfarande starkast. Alltid starka tillsammans. 
texter om sånt som gör ont | | Kommentera |
Upp