säkert nu

"Jag lever kanske mitt livs skönaste år just nu", tänker jag medan jag hör tunnelbanans kvinnliga röst ropa upp vilken nästa station är. Jag går av. Det är en solig onsdag och jag ska hem till min bästa vän i Stockholm. Hon har just slutat skolan, men behöver plugga lite till på grund av ett prov dagen efter. På hennes dator har hon en lapp där hon radat upp de återstående skoldagarna på hennes sista gymnasieår. Jag gläds med henne att det är så pass få kvar. Vet hur mycket hon kämpat. 
 
Vi lagar mat och äter jordgubbar som efterrätt. Hon berättar om hur evolutionen gjort att arter dött ut, utvecklats och upstått. Jag tänker på hur hon till och med kan få något som naturvetenskap att vara kul och spännande. Jag tänker på hur lyckligt lottad jag är. Alltid på hur lyckligt lottad jag är. 
 
En helt vanlig, men solig, onsdag. Stockholm. Hon. En glass vid kajen. Denna epok i livet kommer jag nog sakna i framtiden, när jag har allt klart för mig. Hon tycker det är bra att jag ser det redan nu, kanske tar vara på det mer då. Det stämmer nog. Friheten. Vad bra jag mår, med den. Jag är värd den. Ju.
 
den informella jag | |
Upp