och livet i övrigt
Jag löser melodikryss en lördagsmorgon, lyssnar till sockerkaksbakning en annan.
Snart är sju av sju veckor gågna. Till mig själv och dem i min omgivning kastar jag ur mig "Gud, vad veckorna går fort", åtminstone någon gång per dag för att; ja, tiden går fort. Och som att det skulle sakta upp tiden om jag hela tiden påpekade dess hastighet.
Mitt "sommarlov" (min semester? min sommar?) har inte riktigt börjat än. Jag har jobbat bort ganska många soltimmar. Det gör mig inte så mycket, jag har ju ändå inget som väntar på att få gräva ned mig så som skolan de senaste tio åren har gjort. Det gör mig än mindre när jag fått jobbat bort mina soltimmar med människor som vill lösa melodikryss eller baka sockerkaka.