TJUGOHUNDRASJUTTON
Nu får säkert ni som följer mig på bloglovin etc en smärre chock när jag dyker upp i flödet helt plötsligt igen. Vaaaaa, vad händer? Nej, jag tror inte jag är tillbaka tyvärr. Jag vet faktiskt inte vad som hände och vad det var som fick mig att abrupt sluta blogga (igen). Kanske livet som blev rätt intensivt, kanske en slags vägran av så många sociala medier som möjligt, kanske lite prestationsångest.
Att summera året i bloggform tycker jag har blivit en fin tratition of mine dock. Ni som följt min andra blogg vet att jag gjort dessa där tidigare, men den bloggen begravde jag efter förra årets resumé. SÅ, nu ska vi se vad 2017 har bestått av, sen får vi se om vi ses 2018 helt enkelt!
Första veckan på detta år klippte jag av någon decimeter av håret. I skrivande stund har håret växt ut minst lika mycket igen. Kan mycket väl hända att det ryker igen snart. Var och såg Thomas Stenström och Hökartorget också minns jag. Och hade hand om scouternas officiella instagram, var väldigt hängiven till det uppdraget.
Jag har inte alls lika mycket bilder från januari som jag hade hoppats. Ganska förståeligt dock pga januari-april är generellt årets sämsta månader och ganska ofta är livet just då inte särskilt fotogenique.
Februari var en av två gånger jag fick ett hjärtekross-måste-hålla-mig-aktiv-göra-förändring- anfall. Jag införskaffade ett par längdskidor (?? hmm) och bestämde mig även för att göra om exakt hela mitt rum. Jag rev ner alla bilder från min vägg jag omsorgsfullt fyllt med bilder och minnen i flera år. Skruvade ner hyllor, köpte målarfärg, spacklade och höll på i flera dagar. HÄR är ett inlägg jag gjorde om detta och HÄR är del 2 av det, men kan även visa er en bild här av hur resultatet blev:
Är väldigt glad att jag gjorde det. Fick en sådan känsla av att >jag kan<. Och hur fint blev det inte?
I februari lärde jag även känna en kompis genom Floras blogg och skrev väldigt mycket.
I mars månad åkte jag och mamma till Umeå, mest för att kolla in staden och mysa bara vi två. Gick på museum, åt på restaurang, myste på hotell. Det var under den helgen jag bestämde mig. "Här ska jag bo en dag." Jag blev blixtkär i Umeå och hade redan innan kännt på mig att den staden var något för mig. Tänk vad lite jag visste då.
Man glömmer lätt, så här i vintertider, hur ljust och vårigt det är redan i mars? (snö i Umeå visserligen..) Jag och Vendela tog första uteserverings-glaset redan då liksom? Bodde i Stockholm en vecka då, om jag minns rätt. Mys.
Första april skrev jag högskoleprovet för första gången. Det var tröttsamt, kul och spännande. Firade omtyckta personers födelsedagar, hängde rätt mycket med både nya och gamla vänner och var i Stockholm igen. Några dagar tidigare hade det vidriga terrordådet på Drottninggatan skett. Minns hur jag och de flesta andra fortfarande var skärrade när jag gick där och såg alla kärlekshälsningar och blommor. Känslosam vecka. Matilda höll då också på att skriva på sitt gymnasiearbete och var nykär. Minns att jag var så himla glad för henne.
Tjejerna på bilden längst ned är två som jag är mycket glad att jag fick in i mitt liv i år. Vi hade ju mötts tidigare, men inte alls djupare än så. Det här året ser jag verkligen som mitt hittills starkaste vänskapsår. Jag har blivit påminnd gång på gång hur fantastiskt det är att lära känna nya, vilka jag föralltid vill ha kvar i mitt liv (det vet jag och dem ju hela tiden men ändå) och att kompiskärlek är MINST lika najs som kärlekkärlek! <<33
Maj och högsommar tydligen?? Var på fest, hade Elin som kombo i några dagar (<3 hon fixade picknick till oss med temat rosa som ni ser på bild 2 <3), klyschade mig som vanligt, färgade håret grått och gick på Grönan med kryckor. Anledningen till kryckorna: ramlade av min longboard i en himla fart och smällde i mitt knä (och är sedan dess skrämd för fart och att inte ha kontroll. Rörde inte brädan på resten av året <////3). Är självutnämnd expert på olyckor där jag endast skadar specifika småställen på kroppen. Expert på att ramla kanske, det måste jag ju vara om jag lyckats så bra varje gång?
Juni- studenttider, hajker och gosigheter! Bodde hos min mormor och morfar ett tag, jobbade, grät för mina fina studenter och hade det ganska bra som jag minns det. Det är något speciellt med juni.
Augusti kom och vi, familjen, åkte iväg till Lettland och Litauen. Väl där, den tredje augusti, fick jag mailet jag längtat så efter och haft ont i magen över. "ANTAGNINGSBESKED JENNIE JACOBS" stod det i ämnesraden. Jag satte mig på sängkanten och gick igenom i mitt huvud alla alternativ till hösten, vad jag skulle göra om jag inte kom in. "Äh, det löser sig", tänkte jag, innan jag öppnade hemsidan och såg ett grönt ord "ANTAGEN". Det bästa gröna ordet jag någonsin läst. Jag dundrade ner för trappan i vårt hyrhus och skrek i extas att jag kommit in. Resten av den dagen kanske ni kan räkna ut. En firandets dag.
Men. Sen kom jag hem. Till Sverige, till årets andra och största hjärtekross. Minns hur jag körde bil i ren instinkt till Max och köpte kanske 1kg mat för att sedan åka hem till Elin, lägga mig i hennes säng och kolla på Ru Paul´s dragrace. Åter igen, vänner. Kompiskärleken. Mer kär i mina vänner än vad jag någonsin varit i en snubbe tror jag.
Sånt händer. Personens förlust. För nu började mitt andra (2/2 som jag nämnde innan) måste-vara-aktiv-dygnet-runt-anfall. Eller ja, jag behövde ju å andra sidan på riktigt hålla igång, för jag skulle flytta. TILL UMEÅ! Under sista veckan av augusti var nästan all golvyta i vårat hus fylld med kartonger. Fylld med mitt materiella liv. Jag låg i alla lådor och jag skulle flytta ut ur mitt barndomshus. Enorm grej.
Och årets bästa grej, heeeeelt utan att ens lite tveka. Mitt LIVS bästa beslut. Umeå, min hjärtestad som jag suktat efter sedan jag först såg en bild på den, blev min stad till slut. På riktigt! Detta sjönk inte in på några veckor, kanske en månad. Det var en intensiv period, min första månad i Umeå. September. Inspark på programmet, en egen lägenhet med förstahandskontrakt, miljoner namn att komma ihåg, videosamtal med uppdateringar och att lära känna omgivningen. Aldrig har en månad gått så snabbt.
Oktober. Nu hade det landat att jag bor här. Jag har njutit varenda sekund av tiden här. Faktumet i sig liksom får mig att bubbla varje gång jag kommer på mig själv. Denna månad besökte jag Dalarna (hade gett mig själv i present till mamma att jag skulle komma och hälsa på) och blev första kvällen välkomnad med det lyxigaste bordet ever av Ylva. Fick mysa med katterna och träffa släkt, som det ska va´. Tillbaka i Umeå kom första snön.
November, metodplugg, halloween och återsittning med tema "S" (jag var supporter såklart, foto av Sophie). November brukar ju vara en rätt trist månad, men inget är trist i min nya stad (mvh nykär och blind för skavanker). Även denna månad bara flög iväg och jag bokade biljetter hem till Dalarna för julfirande.
December <3 Julbak, själsstyrka och musikhjälpen! Mycket kul att se live och hallå, vi slog megarekord! TILLSAMMANS är vi BÄST! Den här månaden har jag verkligen bara myst runt. Plugget tar lite skada av all julpepp, men jag kan inte annat tycka än att det inte gör så mycket.
----------------------------------------------
2017 vann jag över dåligt mående. Jag vann vänskap. Jag vann systerskap. Jag hoppas 2018 innehåller ännu mer sånt. Jag hoppas också att 2018 blir året då vi tillsammans vinner över idiotin. När vi stampar hårdare, älskar starkare och skriker högre än någonsin. Håll i hatten, jag tror nästa år kommer bli helt sjukt.
Tack för i år och tack för att du orkade med att scrolla ända hit!