det funkar
Min panna vilar lätt mot magen på den mjukaste varelsen i huset. Min runda, fluffiga katt. Hon spinner tillfredsställt. Pussar mig på ögonlocket. Vi båda rycker till när vibrationerna i min mobiltelefon aviserar om något. Min höjda puls och hennes nervösa blick är nästan aldrig befogad. Ofta skräppost eller nyhetsrapporteringar, bara.
Jag viskar till henne att människor kan vara farliga. Vi båda måste vara aktsamma. Jag inbillar mig att hon nickar. Hon har säkert stött på några av de värsta där ute. Ja, hon har ju även smetat ut tårarna på mig efter några av de värsta, med sin ludna svans.
Jag inser att jag måste se ganska ensam ut. Ägnar exakt all min kärlek för kvällen till en katt. Men allt annat känns irrelevant. Kollar mobiltelefonen en sista gång. Pulsen ligger på sitt normala igen. Ingenting från någon har kommit upp på skärmen. Jag somnar.
Det funkar. När sms senare mitt i natten innehåller ord som lovar tillit. När helgens lediget får vara lite när jag vill. När en vän jag har kommer över för att låna mitt badkar och bada bubbelbad. När vi hamnar i badrummet i timmar, för att utbyta meningar om allt som rymmer i två upptagna hjärnor. När nätterna är korta och besluten är få att ta. Då funkar det.