sen, när saker tar slut

Då kommer en kväll när du bäddar sängen och bär ned tvätten i förebyggande syfte, innan du går ut och river ned allt i din väg. Du kommer komma hem; för sent och för trött för att göra någonting vettigt överhuvudtaget. Kanske kommer det gå flera dagar. Så, det är bäst du får det gjort. 
 
Natten kommer, när du inte vill släcka ljusslingan ovanför sängen. När du inte vill sova, men är för trött för att vara vaken. Det är vinter och inget täcke kommer vara tillräckligt varmt. Du borde vara van nu, men hur ska en kunna bli det. 
 
Dagar, när tystnad blir outhärdligt och måste ersättas med alla slags ljud. Musik, med volym över varningsgränsen. Bussmotorer. Telefonsamtal. Allt som överröstar huvudet. 
 
Så kommer förtvivlan, den som sedan övergår i melankoni, stress och till sist en sorts acceptans för hur det nya ser ut. Du tänker att nu. Nu är det sista gången. Egentligen vet du, att sista gången kommer bli den innan din död. Det kommer aldrig ta slut och egentligen vet du, att det är det är det bästa du blivit tilldelad i livet. 
 
Så ännu ett slut är nått. Ännu en hand är släppt. Ännu ett blad ihopknölat. Tron på magin i att starta upp något nytt, var det inte så det löd? Det blir bra, hör du. Du vet det. Du, om någon. 
texter om sånt som gör ont | |
Upp