skrivandet

Det är aktuellt igen. Dags igen. Att prestera under press, i det jag lever för. Skrivandet. Min tidsoptimism ställer mig alltid inför sådana här situationer, så delvis får jag skylla mig själv. Prestationsångesten sen, den visar sig som starkast när det väl gäller. Som här, när fler har börjat titta in. Eller när jag ska skicka in arbetsprov till skrivarkurser. 

Precis som de gångerna jag stammar, precis så blir det när jag sätter mig ned för att skriva de där orden. Det är knöligt, blir inte alls som jag vill. Hackigt, tar stopp. Inga dramaturgiska kurvor tar form. Ingen röd tråd eller annat än miljöbeskrivningar. 

Jag är kanske för oerfaren. För blyg. Inte van vid att andra ska få se. Mina ord har alltid sträckt sig som längst till mina bästa vänners händer. Jag vill kalla mig skrivare, författare, skribent. Jag vill ta över världen. Men jag är för blyg. Det blir svårt då. Men någon gång allt, ska ni få se. 

Haha. Men så ligger det till. Hoppas ni mår bra. 

 

den informella jag | |
Upp