celebrate every tiny victory
Hej. Jag är hemma igen från en kort, intensiv och väldigt fin liten resa. Tänker att jag ska visa lite bilder och så senare.
Hemma och hemma. Var är egentligen hemma nu för tiden? Falun kommer alltid vara hemstaden, men ingenting är sig likt här längre och där jag är hemma vill jag även känna mig hemma. Missförstå mig rätt. Jag vill hitta ett ställe där jag på riktigt kan påbörja livet och bli en del av ett större nätverk.
Tiden känns som att den stannat här varje gång jag varit borta. Det är som att kliva in i ett vakuum när en i flera dagar varit omgiven av rörelse. Allt är bara så påtagligt här. Mitt skinn blir så tunnt. Behöver distansen, jag är bannemej inte för ung för det.
Mitt stora letande börjar nu. Får svindel och pirr i magen bara av det lilla steget.
Hur som helst. Lite kvällstips från en bergochdalbanesjäl. När en är i ett vakuum gäller det att fortfarande hålla sig på benen, även om det enda en känner sig kapabel till är att ligga på golvet. Det behöver, som rubriken lyder, inte betyda stora saker. Simpla saker som går att kryssa för. Som går att övervinna just idag.
Däremellan kan en äta choklad, dricka te eller förtära annat som går lätt ner. Någon dag, när solen skiner eller så, kanske du orkar göra riktigt god mat som tar lång tid att göra. Lyckas en med det känns det som världens lyx, tro mig.
Du kan också, mellan alla "borde:n", lyssna på jättehög musik, äta popcorn hemma hos en vän eller fylla olika album med bilder på t.ex Pinterest eller Weheartit. För din egen skull, gör allt för att inte tänka på saker som plattar till dig.