en kall hösthelg med varma människor
Det är en sådan dag idag, där allt är grått oavsett hur många glödlampor som är tända. Och det är en sådan vecka nu, där inget kan överträffa helgen som var innan. Varje gång jag har varit med de två på bilderna ovan, är det som att jag blivit hel utan att jag märkt att något riktigt fattats. De fyller på med energi jag inte ens visste jag behövde, de väcker kärlek i mig varje sekund när jag trott att allt redan var förbrukat och ingen kan få mig att skratta och le lika mycket som dem.
Redan vid tolv idag kändes det och såg ut som sen eftermiddag. Det är som att jag hamnar i en evighetslång och olidlig tystnad när jag varit med Matilda och Lisa (de ovan nämnda). Nu är det sen eftermiddag och jag har inte fått något alls gjort. Mensvärken tuggar i sig all min potentiella produktivitet. En sådan dag, ni vet. Det finns dock saker en måste göra ibland, som till exempel att vara scoutledare en kväll i veckan, vilket är ikväll. Sådant är ju förvisso också fint. Jag ska därmed sätta på mig kläder och ett leende nu. Kanske ta en värktablett också. Ses!