vardagsvila i det fria
Det ligger något vackert i att kunna skriva till en vän och bestämma sig för att fly stan tillsammans. Att i bara något dygn andas frisk luft som bara finns utanför tätbebyggelsen. Dricka te framför en sprakande eld, se ut över en sjö det första en gör på morgonen, prata om framtiden och bara njuta i en stillhet som i vardagen inte existerar.
En mormor som kommer in och bjuder över på fika i huset bara några meter bort och bara att kunna säga godnatt till någon precis innan en somnar; bara det är som en mjuk hand över hjärtats sköraste delar. Det ligger något vackert och mysigt i det.